Bokostnadskollen

Höga kontantinsatser är redan ett oöverstigligt hinder för många som drömmer om en egen bostad. Därtill har två amorteringskrav införts.

Det första amorteringskravet innebär att hushållen tvingas amortera ner nya bostadslån med en till två procent per år, tills hälften av lånet är betalt.

Det andra amorteringskravet omfattar inte alla hushåll. Men lånar du mer än 4,5 gånger din totala årsinkomst före skatt behöver du amortera 1 procent av bolånet per år, utöver det befintliga amorteringskravet – det vill säga tre procent istället för två.

I praktiken innebär amorteringskraven att en sjuksköterska som tjänar 30 000 kronor i månaden och lånar drygt 2 000 000 kronor för att köpa en bostad måste lägga hälften av sin nettoinkomst på boende, med nuvarande räntenivåer.

Bostadsrätterna tycker:

Det är bra att amortera på sitt bolån, men amorteringskravet slår hårt mot de med svagast ställning på bostadsmarknaden. Framförallt slår kraven mot unga i början av karriären, som ofta har en relativt låg inkomst i förhållande till sinabokostnader. För att få till en bättre fungerande bostadsmarknad bör amorteringskraven därför mjukas upp.

Sverige har tidvis haft en lågt privat sparandet jämfört med andra länder. En konsekvens av det är att många – även höginkomsttagare – inte har tillräckligt mycket pengar på banken för att kunna betala kontantinsatsen till en bostad, som ofta uppgår till flera hundra tusen kronor. Ett lågt sparande gör oss också känsliga för ekonomins upp- och nergångar.

För att öka stabiliteten i ekonomin, och för att fler ska kunna köpa exempelvis en bostadsrätt, är det viktigt att människor uppmuntras att spara mer.

Detta kan ske genom skatteregler som stimulerar till sparande till egen bostad.

Bostadsrätterna tycker:

För att få till en bättre fungerande bostadsmarknad bör staten införa möjligheten för alla att årligen spara en summa (motsvarande ett basbelopp) för bostadsändamål, skattefritt, i en personlig investeringsfond. Uttag från fonden som inte syftar till köp av bostad bör beskattas som inkomst av kapital.

Reavinstskatten är en skatt på 22 procent som du betalar på skillnaden mellan anskaffningspris och försäljningspris vid försäljning av en bostad, till exempel en bostadsrätt. Med andra ord är det en skatt på den vinst du gör när du säljer din bostad till ett högre pris än det du köpte bostaden för. Därför kallas reavinstskatten ofta för "flyttskatten".

Reavinstskatten gör att du tjänar mindre på att sälja din bostad och flytta till en billigare bostad, än vad du annars skulle göra. Konsekvensen är att många, exempelvis äldre med utflugna barn, bor kvar i sina gamla lägenheter, trots att de utan vidare skulle kunna flytta till något mindre, och överlåta sin större bostad till exempelvis en barnfamilj. Reavinstskatten tar heller inte hänsyn till inflationseffekter vilket gör att en värdeökning för den som bott länge i samma bostad inte är så stor som den ser ut. I vissa fall kan man till och med få skatta på vad som i praktiken är en värdeförlust.

Med andra ord leder reavinstskatten till lägre rörlighet på bostadsmarknaden och ett ineffektivt utnyttjande av bostadsbeståndet.

Bostadsrätterna tycker:

För att få till en bättre fungerande bostadsmarknad, med ett effektivt användande av bostadsbeståndet, borde flyttskatten sänkas och på sikt avskaffas. Ett första steg bör vara att låta de bostadsägare som vill vänta med att betala skatten tills de lämnar bostadsmarknaden.

Finansieringen av ett bostadsköp består normalt av två delar: kontantinsats och lån. Kontantinsatsen är enligt lag minst 15 procent av kostnaden för bostaden. Om du vill köpa en lägenhet för två miljoner måste du alltså gå in med 300 000 kronor av egna pengar, som du inte kan låna av banken.

Det säger sig själv att många – i synnerhet ungdomar – inte har så mycket pengar på banken. Samtidigt som de långa kötiderna ofta gör det omöjligt att få en hyresrätt med förstahandskontrakt istället.

För många innebär det år av flängande mellan korta och dyra andrahandskontrakt. Eller till att man måste tacka nej till ett jobb eller en utbildningsplats på en ort med tuff bostadsmarknad.

I Norge finns ett "startlån" för förstagångsköpare. Den del av köpeskillingen som man inte kan låna av banken får man alltså låna av staten, till förmånliga villkor. Man skulle kunna beskriva det som ett statligt topplån, som gör det möjligt för fler att äga sin bostad.

Bostadsrätterna tycker:

För att få till en bättre fungerande bostadsmarknad bör Sverige införa startlån för unga, enligt norsk modell.